Om Furuhöjdskyrkan
Eller kort och gott ”Furuhöjden”
Bildades 1995 och tillhör Equmeniakyrkan och Evangeliska Frikyrkan. Har idag ca 300 medlemmar i församlingen och Ungdomsföreningen FURUF har ca 200 medlemmar. Församlingen är mycket aktiv och har en omfattande verksamhet och en stor kyrka med sporthall, konferensrum och en stor samlingssal, den största i Östhammars kommun, kallad Rum För Liv.
Församlingen driver en förskola, Smulan, som har ett 35-tal barn. Öppen Hand är en stor secondhandbutik med servicebutik och servering, belägen i centrum vid väg 288. Församlingen har också en fräsch 53 personers buss som vi använder men som också kan hyras med chaufför.
Furuhöjdskyrkans församling är ansluten till Equmeniakyrkan och samarbetar med Evangeliska Frikyrkan.
De tre församlingarna föddes under 1800-talets senare del och början av 1900-talet. När väckelsen drog fram över bygden kom människor till tro och döptes till Jesus Kristus och så bildades en mängd fria församlingar.
Alla dessa församlingar var ett resultat av att människor omvände sig till Gud. Det innebar ett nytt liv, en ny nykter livsstil, en moralisk resning och en längtan att lyssna till Guds ord, sjunga de andliga sångerna och att fira nattvard tillsammans. Människor lät döpa sig och anslöt sig till församlingarna.
Många människor här i bygden blev berörda av frikyrkornas liv och verksamhet.
De frikyrkliga mötena kännetecknades av enkelhet och glädje. Det var ofta vittnesbörd om Gud hjälp och ingripande, både långa och många predikningar om Guds nåd och kärlek samt Guds kraft till förvandling. Mötena präglades av glädje och sång, de andliga sångerna hade stor plats och det inbjöds alltid till omvändelse och frälsning.
Frikyrkofolket var ett aktivt folk som engagerade sig i bygdens frågor, det byggdes både kapell och missionshus, det startades söndagsskola och ungdomsföreningar. Missionsintresset var starkt, ofta kom det besökande missionärer som berättade levande om vikten att missionera och hjälpa människor i främmande länder.
Bibeln var riktningsvisaren, det var verkligen Guds ord och stod högt i kurs. Om verksamheten i Svenska Kyrkan ofta var centrerad till prästen och kyrkoherden så var det omvänt i frikyrkan, där var det lekmännen som engagerade sig och där rådde demokratiskt medbestämmande.